Dagen efter imorgon

Jag förändras… och är fortfarande samma. Bra kombination. Något att vara nöjd med.
Jag testar nya sätt att skriva på, och är nöjd. Som vanligt så verkar de flesta inte dela min smak. Mina egna favoritdikter är de minst kommenterade på poeter.se. Vad betyder det?
Nu är det nyfödda, navelsträngssnittade året här och jag känner i luften att det kommer att bli omtumlande.
Den här bloggen kommer förmodligen att läggas ner. Journalister har redan hört av sig, nosandes – de verkar inte speciellt… snälla. Jag kommer att behöva möta dom. Jag är lite nervös. Media är bra på att bita huvudet av folk, förnedra om de inte gillar grejen liksom. Tydligen har våra små smygglimtar av nya King ink Förlag redan provocerat, och det kan man kanske förstå. Vi har en rätt punkig, fuckyou-attityd… vi kommer att behöva förklara oss.
Jag säger oss, men det kommer att bli min uppgift.
Har jag sagt att jag är nervös?
Jaja. De som är mina vänner är mina vänner. Resten får väl gå på myten. Kanske.
Mio och jag har haft en kris. Jag tror att den stärkte oss. Det får tiden visa.
Nyårsafton var den bästa på länge. Himlens Hemlighet med sina tjejer, Sis med sina killar och jag med småkidsen hemma hos Mario. Vi hade mat för ett helt kompani. Alla sov över. Fram emot tretiden på natten släckte vi ner och lade oss framför den knastrade brasan och berättade sagor. Mio berättade om när han var liten på Gotland och träffade på skogstroll. Han berättade på Gotländska, och de barn som fortfarande var vakna, hade ögon stora som kaffekoppar.
Fin stund.

Nu: brunch och sedan skridskkor i Kungsan.

Peace.

~ av Mojo den januari 2, 2009.