Thomas DiLeva är en välkänd kvinnomisshandlare.

Min son opererades för fimosis igår – för trång förhud. Jag, som är en diametral motsats till kycklingmamma, höll ändå på att noja ihjäl mig. Han har aldrig varit nersövd förut, och jag oroade mig för narkosen. Men allt gick bra, och han är förvånansvärt pigg idag. Själv har jag inget tålamod och tycker att det är jobbigt att vara hemma med barn. Jag har nog varit en halvfrånvarande pappa i mina 10 senaste liv, vilket antagligen införlivats med mitt sätt att vara och förhålla mig till min föräldraroll.

I förrgår sökte jag ett jobb på förmiddagen. De ringde upp mig på eftermiddagen och ville nära på anställa mig osedd… Hmm… bra eller dåligt tecken? Jag ska iallafall på intervju på fredag, och antar att jag får veta mer då.
Min approach vad gäller arbetsintervjuer är att det lika mycket ska vara på den sökandes villkor. Den som är arbetsansökande ska intervjua den som ska anställa, på exakt samma premisser. Jag har alltid gått på intervjuer med inställningen att den/de jag ska möta är mina jämställda, och jag har aldrig gått som förlorare ur en arbetsintervju… nej, där överdriver jag nästan. Nästan, med tanke på att jag inte ser mig som förlorare när jag inte får ett jobb för att jag anses vara för överkvalificerad, vilket har hänt ett par gånger. Däremot kan jag se det som märkligt eftersom jag egentligen inte har någon utbildning. Läste in gymnasiet på KomVux och sedan tagit kurser i pedagogik och arbetsledarskap, men ingenting som egentligen i sig ska betyda något. Men det har givetvis med arbetslivserfarenheten och personligheten att göra. Jag anser mig själv vara välutbildad eftersom jag hela tiden fortsätter att förkovra mig i kunskap, vilket i sin tur gör mig allmänbildad och, voilá: Cogito, ergo BONK!

Vilken jäkla helg!
Helt wunderbar!
Daemon kom till stan på fredagen – jag extrajobbade på Silverboden, men dörren var öppen, så han gjorde sig hemmastadd. Sedan, mot kvällen, åkte vi hem till Vittra på födelsedagskalas. Barnen var med, och folk trodde att Daemon och jag var gifta eftersom vi förde en ‘gift dialog’ med varandra. Haha! Det var som att bevista en kändisfest på hemmahos-nivå. Det värsta med det är att folk tassar runt varandra på ett avvaktande vis, som om de vore rädda att någon skulle avslöja något om dom som de inte vill ska bli offentligt. Själv höll jag hov vid köksbordet på ett ytterst ogenerat sätt.
Det blev sent, vi släpade hem en sovande Axel (Daemon gjorde det) och en förvånansvärt pigg Maya framemot tretiden.

Nästa dag var det dags att fira Monique – igen. Och Vittra – igen.
Det började med ett Blåsutkalas på det där sättet som man bara kan kalasa på när man är i Blåsut. Många kära kom, och vissa okända också. Det dansades på stolar, satts på nackar, tävlades om vem som var den bästa DJ:n, och när klockan var över midnatt drogs det äntligen iväg. Vi hamnade på Imperiet där fler anslöt. Slutligen gjordes det en sommarfavorit i repris – vi efterfestade på Norr Mälarstrand hemma hos Pappa-J:s pedantiska mor, vilket dagen efter innebar ett minutiöst städande och tillbakaplacering av mycket dyra (om än något smaklösa) saker.

På söndagen var det brunch på Mosebacke. Poppy, Pappa-J, Vittra och jag. Snart anslöt Sis med Big Daddy Mike (som alla, verkligen alla, är hemskt förtjusta i – han fick så många komplimanger för sin person att det är ett under att han inte skrämdes iväg… Speciellt Pappa-J tyckte att det var så himla härligt med män som vågar vara fysiska med andra män – läs; honom), och Arfla (en ståuppare med märklig karaktär).
Vi goffade buffé tills vi knappt kunde röra oss. Diskussioner uppstod om diverse saker och Poppy blev oerhört upprörd över att ingen outat Thomas DiLeva som kvinnomisshandlare förr, trots att det är allmänt känt i ‘branschen’ och att både Vittra och jag har 100%-igt säkra källor. Själv mår jag illa när jag ser eller hör honom sprida sitt ‘kärleksbudskap’ med insikt om hur han är som person. Jävla idiot. Jag gillade verkligen honom en gång i tiden, men för ett par år sedan fick jag reda på vad han går för, och sedan dess är han urtypen för en falsk profet.
Sådär, Poppy. Nu är skitstöveln avslöjad åtminstone här.

Sedan, Fenix, slutligen hem.
Nu: diska och vara en duktig mor och laga lunch. Härodagen gjorde jag en hel plåt lasagne, som blev ytterst lyckad. Nu finns det portionsförpackade lasagnebitar en masse i frysen till mina barns stora glädje. Bara en sån sak!

~ av Mojo den november 20, 2008.