La lucha continua

INLÄGG 1: Därför har Humorsverige problem med kvinnor

INLÄGG 2: Den svenska ståupp-scenen diskriminerar inte kvinnor

Mitt svar till inlägg 2:

Hej, Aron.

Du säger: ”…men på stand-up scenen har jag aldrig känt mig censurerad, miljön må vara grabbig (eftersom det råder brist på kvinnor), men är du rolig, unik och närvarande ska det nog gå ändå.”
Jag misstänker att du inte har känt dig censurerad eller besvärad av den grabbiga miljön för att du är (gissa en gång) just grabb.

Jag såg en intervju med Nyamko Sabuni (vår jämställdhetsminister som av en outgrundlig anledning är folkpartist, men det hör till en annan diskussion) med anledning av Obamas vinst i presidentvalet i USA. Frågan som ställdes, och som jag sedan dess gått omkring och funderat på, rörde huruvida USA var mer redo att få en svart (manlig) president jämfört med en kvinnlig (vit). Nyamkos svar byggde på en tes om vilka man måste vinna över på sin sida. I Barack Obamas fall behövde han få den vita medelklassen att vilja se honom på presidentposten innan amerikas svarta befolkning fick förtroendet att rösta på honom. Det lyckades han med.
Hillary Clinton, å sin sida, skulle behöva vinna männens tillit innan kvinnorna följde.

Vad betyder det? Jo, att man behöver få ‘fienden’ på sin sida innan man kan vinna sina egna. Hmm… tänkvärt. Kanske också att män som grupp är svårare att få till ändring – eller utveckling, beroende på hur man ser det. Kanske inte så konstigt ändå. Jag tänker på många folkhjältar som kämpade för frihet, hamnade i maktposition och plötsligt börjar åka gräddfil. Har man makten verkar man inte vilja ge bort den. Hur som helst vill män hellre se andra män vid rodret, oavsett hudfärg, religion eller sexuell läggning (även om bögar bara ligger ett snäpp ovanför kvinnor).

Tänkvärt är också att det alltid, alltid, utan undantag, är lättare att få folk att skratta åt/uppskatta det man pysslar med om man är av en annan sort än född med fitta. Det spelar ingen roll vilken. Sort, alltså. Bara man inte har fitta. Tänk på saken. Att ha stake är något bra, att vara en fitta är dåligt. Det säger du själv, när du i all välmening vill lyfta Nour till manlig nivå genom att ge henne metaforiska ballar. Saknar man sådana är man fegt omanlig. Det är just därför jag kallar mina självständiga, coola, vackra vänner för riktiga fittor, för jag tror att det stora speglas i det lilla och det är lättare att börja förändringen på det planet.

Jag kan tycka att det finns ännu en problematik som är lika stor som att männen inte aktivt deklarerar sig feminister (vilket i min värld är samma sak som att erkänna sig som rasist) och, för att referera till Nour, inte bara pekar på hundskiten utan faktiskt också tar upp den. Det är, för att återgå till Nyamko Sabunis tes, att kvinnor alldeles för ofta inte släpper fram varandra heller. De som ’höhö-skrattar’ åt grabbiga och kvinnoförnedrande skämt för att inte frysas ut. De som tar avstånd från feminismen för att inte stöta sig med männen. Det är synd och lika märkligt som om en svart människa skulle roas av rasistiska kommentarer.

Du säger, angående stand-upens syfte: ”Har man ett avvikande perspektiv på tillvaron slår man alltid underifrån – eller åtminstone från sidan. Om man sen gör det utifrån en karaktär som baseras på ens kön, religiösa eller etniska tillhörighet, eller sexualitet är egentligen ovidkommande”
Bra sagt! Dessvärre är detta en tanke som inte är reell. Jag håller med dig i den, men den fungerar inte i praktiken. Lite senare i texten tar du upp Bill Hicks, vilken råkar vara min favoritkomiker (trots att han är man), just för att han aldrig var politiskt korrekt utan att förlora sitt rättspatos och empati. För de som slår underifrån, vill säga.

”They ask me about women priests. Women priests? Great, great. Now there’s priests of both sexes I don’t listen to.”

DET är kul, för att man som publik förväntar sig en känga, som också levereras – Uppåt.

Slutligen, angående ditt sista resonemang om att det i slutändan är SVT:s fel, där hela denna debatt startade, så håller jag inte med.
Jag ber om ursäkt för om jag nu kommer att dra en pikant jämförelse. Jag tänker nämligen på alla dessa krigsrättegångar som under många tider världen över fortfarande låter likadana.
”VARFÖR lemlästade ni en hel by, brände ner, våldtog och mördade?”
”VARFÖR lät ni människor utföra sisyfosarbeten i sitt eget exkrement bara för att slutligen gasa ihjäl dom?”
VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR?
Svaret lyder alltid detsamma: ”För att vi följde order” …vilket är detsamma som att inte tänka själv och reagera när något är knas.
Du menar alltså att inte en enda manlig komiker såg sig omkring och reagerade på att inte en enda kvinna fanns representerad bland artisterna? Och att ingen tyckte att det var konstigt?
Hmmm…
Knas.

~ av Mojo den november 20, 2008.