Riksteatern, Rives, mojitos och moonwalk (detta inlägg kommer att uppdateras med bilder).

Jösses i min låda!
Jag brukar skryta kärleksfullt skadeglatt för mina stackars vänner när det lider av heavy duty baksmälla att jag aldrig drabbas. Således har jag aldrig haft problem med att dricka tills levern viftar med vit flagg och/eller försöker rymma till en annan boning. Jag påverkas ju inte dagen efter och behöver inte vara orolig för det lutheranska ’straffet’ som påföljning (den där gången efter Kägelbanan, Charlie, räknas inte p.g.a omständigheterna i livets kontext). Vanligtvis.
Men idag är mitt huvud tungt.
Ojojoj… det blev många drinkar av blandad kompott igår… men vi hade vansinnigt roligt!

Jag kommer för alltid att bära med mig synen av Yo-Nathans moonwalk, sidewalk och Gene Kelly-stepp, i sina nyinköpta myggjagare med ett friktionsljud som skulle få vilken ljudexperimentör som helst att lyriskt falla i gråt. Dansen började vid Götgatsbackens krön och vinglade sig hela vägen till Underbara Bar.
Mer om detta senare.

Först var Mio och jag på after work-öl på den f.d biografen Riviera på Sveavägen, tillsammans med människor från olika filmbolag. Jag gjorde mitt bästa för att hålla mig representativ i egenskap av Mios respektive. Folk var emellertid väldigt självfokuserade och stämningen var en smula… nervös, på något vis. Åtminstone var det så jag uppfattade den. Det kanske blir så när en samling innerst inne osäkra individer som måttar varandra efter märkeskläder och position i den hierarkiska arbetspyramiden samlas på samma plats (oops… vasst?). Jag minglade iallafall på mitt eget sätt, kanske lite mer återhållsamt än vanligt, men ändå. Det räckte tydligen för att urskilja sig i mängden. Började t.ex konversera en herre som jag uppfattade svara uppfriskande roligt på min fråga om vad han gjorde, vilket i sin tur ledde till en tokig dialog.
Så här gick den:

Jag – Vad jobbar du med?
Han – Jag är amatör.
Jag – Åh, vad skönt att höra! Det är jag med (kramar om)! Kul att någon vågar erkänna, liksom.
Han – …eh …ja …eh… Vad har du gjort för något?
Jag – Gjort? Ingenting! ‘It wasn´t me’ – hahahaha! Närrå, jag vete fasen vad jag har gjort egentligen. Både blandat bra och dåligt, du vet. Det hör väl till själva livet. Alldeles nyss gjorde jag något jättebra, och det får man vara nöjd med, eller hur? Men oftast har man ju ingen aning om vad man pysslar med liksom, inte sant?
Han – …eh …hehe… ehum… (ser totalt förvirrad ut, och här griper Mio, som hittills stått och pratat med någon annan, in i konversationen)
Mio – Tjena! (presentationer följer) Så, vad gör du för något?
Han – Jag är animatör.
Jag – Animatör? Jag trodde att du sa att du var amatör!
Han – Aha. Det förklarar ett och annat…

Sen tog vi oss till Southside och hookade med poetpartygänget.
Flätan och Vuffe hade tappat bort sin gästpoet för kvällen och tyckte att jag kunde kliva in som ersättare. Vilket jag gjorde. Trots att jag vid det här laget var pruttfull och inte riktigt hade koll på varken mina egna lemmar eller allra minst texter. Men med Yo-Nathans assistens på gitarr svamlade jag hyfsat proffsigt på, och alla verkade nöjda. Alla utom jag, som visste hur texterna egentligen skulle gå- men det är mindre viktigt.

Hur kommer det sig att jag, så tidigt på kvällen, redan lyckats berusa mig så fatalt?
En förklaring kan vara att jag inte ätit någonting på hela dagen. Jag glömde. Mat är mest jobbigt och tar tid från annat som är intressantare. Missförstå mig rätt nu, jag njuter av god mat. Älskar att äta! Helst tillsammans med andra. Men om jag måste fixa något på egen hand åt mig själv, så blir det lätt att jag skippar det till förmån för annat.
En annan förklaring kan vara att jag under dagen åkt känslomässig bergochdalbana, och att det påverkar mig oerhört mycket både mentalt och fysiskt. Jag var nämligen på möte med Riksteatern angående en idé om en föreställning som jag har och som de ville lyssna på. Mötet tog emellertid svängningar som jag inte var förberedd på… det visade sig att de var mycket intresserade av mig som person, och plötsligt uppstod det en fokus på mig som framtida scenartist som liksom tog mig på sängen (ok, Poppy, vad är det för uttryck egentligen?). Jag var ju där i egenskap som idékläckare…
Efter det mötet, som hölls i deras lokaler på Södra Teatern, så stapplade jag ner till Vuffe på SciFi-bokhandeln för att prata. Han är världens bästa att prata med. Alltså när man behöver få rätsida på vissa saker. Inte förrän jag varit där i en halvtimma kanske, drabbades jag av en sådan nervositetschock att det kändes som om jag föll inåt, in i mig själv. Imploderade, liksom. Vuffe trodde att det berodde på den berömda delay-effekten, och att det dessutom gick upp för mig att det hela är på riktigt.

Spännande tider följer förhoppningsvis.

Mio, Yo-Nathan (hopplöst nick, alltså – jag behöver byta ut det), Ghost Dog och jag drog vidare ut i natten. Mio hade lämnat ölen och vinet för mojitos, men jag var tvungen att ge bort min till Yo-Nathan eftersom jag förmodligen hade ramlat och slagit ut tänder igen om jag sugit i mig den där. Mio brukar säga att mojitofyllan är den bästa fyllan. Jag börjar tro på det. Yo-Nathan brast ut i en lyrisk kärleksförklaring för drinken som mest handlade om hur nyttig man kände sig när man drack den, som att ha joggat i frisk luft med konditionen på topp – eller nåt – och det var alltså efter det, när vi var på väg mot Underbara Bar för att möta upp min älsklingsbästis (som verkligen inte är ute särdeles ofta nuförtiden, så man får ju passa på) med flera, och tog en drickpaus på Rival, som friktionsdansen började.
En stavningtävling i hiphop-rytm följde (G to the H to the O to the S to the T to the D to the O to the G), inne på U-Bar dansades det linedance (Ghost Dog, lyckligt utbristande: ‘Jag är en disco-fisk!’), togs bilder på intima kroppsdelar under kjolar, hånglades över gränser på ett överraskande vis samt retades gallfeber på bordet bredvid. Vi hade sååå roligt!

Som sagt, bilder kommer. Mio har med sig kameran till Fryshuset – det är lördag och han skejtar på lördagar.

Nu ska jag duscha och sen ska jag ut i fina vädret. Förmodligen ska jag rulla ut farsan efter att ha lindat in honom i filtar. Han behöver få sol på nosen.

Under tiden lämnar jag er med en ny favorit (Tack, Vuffe – du är youtube-ninjan nr 1), Rives:

 

Puss!

~ av Mojo den september 27, 2008.