Road trip down south and a lot of Borat…
6 augusti blev jag hämtad vansinnigt tidigt av Bobby och hans mamma. Vi skulle bila till Blekinge där Bobby och jag skulle gå på konsert och bl.a se vår fina Vittra uppträda. Bobbys mamma skulle styra upp grejer, hälsa på kompisar och hämta lite fler prylar osv, eftersom hon precis flyttat till Stockholm därifrån.
Några vänner till Bobby anslöt, och så var festen igång.
Jag kommer inte att gå in på detaljer, eftersom det skulle innebära att avslöja för mycket om offentliga personer (även om jag skulle använda mig av pseudonymer), men jag kan säga att medan Bobby hängde med sina polare och så småningom fick sova på golvet i en tömd lägenhet utan el, så partade jag backstage, sov på hotel och käkade smarrig frukostbuffé (det bästa med att bo på hotel) på morgonen dagen efter. Allt detta till det fantastiska priset GRATIS.
För mig var det en mycket lyckad tripp, och kanske sommarens höjdpunkt.
Stackars Bobby…
Hemma i Stockholm igen så skärpte jag till mig och tvingade Syster-Yster ut, trots att vi båda var hyfsat slitna, absolut panka och egentligen inte på humör. Det var ju ändå 080808 – kommer aldrig inträffa igen under vår livstid, och staden led av festyra.
Hur som helst så hookade vi med Jonathan, Bobby och allas vår fina Felstavad. Efter ett tag sände jag iväg ett sms till min nya kompis Drifa, hon från Island. Det visade sig att hon var ute och lekte guide åt två upphittade irländska pojkar, vilket vi absolut ville hjälpa henne med, så vi möttes upp. På Underbara Bar stötte vi på en gammal bekant till mig som visade sig fylla 40 den dagen – ännu mera anledning att fira! Han fick en dikt av mig. Jag tror att den var dålig… men det är tanken som räknas.
Sedan plankade vi in på Kvarnen. Det visade sig att alla utom jag (i sedvanlig ordning) åkte dit. Det tog emellertid ett tag innan jag förstod att jag var ensam i mitt sällskap. I vanliga fall kan jag gå till Kvarnen all by myself och alltid vara säker på att träffa några jag känner, men det beror på att jag oftast går dit på vardagar. Helger är hysteriska, folket långväga ifrån, så jag hänger inte gärna där då.
MEN! Jag lärde känna en underbar karaktär!
Hassan. Han är Stockholms svar på Borat.
Stackaren har bott här i 3 år och hanterar inte språket särkillt bra. Han jobbar som en gnu, men har inga vänner. Han säger:
”Jag går fram till flicka jag tror snäll. Jag, Hassan, jättesnäll. Jag fråga, vill du ha öl? Vin? Cider? Vatten? Jag köpa till dig, men flicka alltid säger nej. Då jag fråga, dansa lite? Bara dansa? Men flicka säger nej. Jag kan inte fråga pojke, det konstigt. Men Hassan snäll. Vill bara prata, dansa lite.”
Stackars Hassan! Jag förstår att tjejerna säger nej, men han försöker sitt bästa, det lilla lammet. Så jag pratade med honom, lät honom bjuda mig på en öl – herregud, det kostar ingenting att bjuda till, liksom.
Sedan skickade jag ett argt sms till den där Robert, remember? Han som ansträngde sig för att få mig… och fick mig… Jag bad nämligen om ett livstecken i onsdags, innan rockstarfesten satte igång, men han har inte yttrat ett pip på hela veckan. Därför är jag arg.
Så jag skrev: ”Du nonchalerar mig, motherfucker. Wtf? Möt mig Kvarnen, eller fuck off.”
Han har inte svarat, och hade han varit intresserad hade han åtminstone undrat vad i helvete som stod på, inte sant?
Så jag cyklade till Debaser och mötte upp Sunshine. Vi tog en öl och sen cyklade vi hem till honom, kollade på youtube och somnade. Män är bäst som vänner.
Uppdatera, kvinna!!!!