La Fiesta Continua

En redogörelse för helgen har utlovats.
Här är en snabbresumé.

Fredag. Jonathan tog med sig två nya ansikten till BHB, festivalkillar och således inte helt ovana vid de oförutsedda saker som eventuellt – nay, let me refrase that – som obligatoriskt alltid inträffar vid sådana här samkväm. De gjorde så pass gott intryck på värdinnan att de numer har tillskanskats var sitt pärlarmband med hemliga koder på och således invigts i BHB-crew.

Det fanns gott om berusningsmedel i flytande form. Stämningen var gemytlig och uppsluppen och några till anslöt – närmare bestämt mannen som Syster-Yster intensivdejtar samt en vän till honom och min bästis som jag inte hängt med i dylik form på alldeles för länge.
Den där vännen som systers dejt hade med sig kommer vi att återkomma till senare. Jag är nämligen mycket upprörd över en detalj.

Vår fina Vittra, som också skulle infinna sig och ta med sig sitt Pride-ragg, hade fått problem av olika karaktär på halsen, så vi hoppade in i taxibilar för att mötas upp på Imperiet istället. Glada i hågen och på gränsen till överförfriskade dansade vi oss igenom natten, pratade ömsom allvar ömsom shotade Jägermeister, eller om det var i omvänd ordning, och alla log. Hela tiden.
Imperiet måste för övrigt ha Stockholms trevligaste entrévärd. Han heter Jones och vi blev buddies med honom.

Bobby hade tidigare under kvällen spillt rötjut på sina fina jeans, varpå Jonathan hjälpsamt skulle hälla riklig mängd salt på dom, men råkade missa det mesta och istället träffa hela köksgolvet som till råga på allt var nydiskat av mig. Jaja, det går lätt att sopa. Inga problem. Bobby lånade iallafall ett par brunlila baggy linnebrallor av mig som verkligen inte matchade hans kritstrecksrandiga 80-talskavaj, men det var inget som någon lade större vikt vid då. Av någon outgrundlig anledning bestämde vi oss för att ta med jeansen ut. Kanske var det för att täcka över den fulla baginboxen jag smugglade med i väskan för att underlätta den ekonomiska situationen vid utgången. Jag vet inte. Ingen vet. Men jeansen stannade dessvärre kvar på Imperiet, även efter att vi hade tagit oss därifrån.

Bobby och jag klarade inte av att gå vidare till Kvarnen, vilket de andra gjorde. Inte heller hade vi pengar – som vanligt. Som tur var hade vi Big Daddy Mike med oss som den lagomt ansvarstagande fadersfigur vi behövde. Han gav oss pengar till en taxi hem. Vi tog en svarttaxi och hade således lite pengar kvar som nästa dygn för övrigt spenderades på öl.
Väl hemma hade vi glömt bort att portnyckeln låg under Grejen, och i bedrövelse satte jag mig ner på trottoaren och hällde ut hela innehållet i min väska för att verkligen bekräfta att den verkligen inte innehöll någon portnyckel vilket den verkligen inte gjorde. En tjej kom förbi, hon bor tydligen i porten bredvid, erbjöd sig hjälpsamt att testa om hennes portnyckel fungerade, men nej.
Så, där satt jag, medan Bobby pratade med Vittra i telefon, tills något litet, avlägset började skramla längst bak i hjärnbarken. Min blick hamnade på Grejen… jag reste mig som i slow motion, närmade mig sakta, lyfte med stor bävan på Grejen och – lo and behold! – där låg den! Portnyckeln!

Vi kom in, och inte bara det, vi kom ihåg att lägga tillbaka nyckeln under Grejen till de andra.

Nästa dag hade vi YouTube-marathon. Det visade sig att Ghost Dog (ny medlem i BHB-crew) inte bara innehar den skönaste basrösten söder om Norrtälje, utan också besitter kvalificerade YouTube-ninjakunskaper. Vi hade mycket roligt. Fram emot lunch kändes det ok att ge sig in på projekt bartömning igen. En av oss var tvungen att åka och delta i en kräftskiva. En annan skulle på middag med familj men anslöt igen senare. Syster hade spenderat natten med sin Big Daddy Mike och dök upp lagom till att vi började bli högljudda igen. Sen åkte vi alla hem till Vittra som bjöd på vin och fantastiskt välsmakande smörgåsar. Ghost Dog ringde Imperiet för att höra om de möjligtvis hade några kvarglömda jeans där, vilket de faktiskt hade! Perfekt! Vi hade nu en Plan.

Då ringde Robban och fick min mage att hjula tre varv. Vi bestämde oss för att hooka – åh, denna glädje! Jag är överförtjust. Det skrämmer mig.

Så här såg det ut på vägen till Imperiet. Fast först en bild på min stackars fot. Den är vidrig.

Här är Jonathan och Ghost Dog i Vittras kök.

Här ligger Bobby och ser packad ut, vilket han för en gångs skull faktiskt inte var.

Vittra tyckte lite synd om honom att han låg så där på golvet och det, och gjorde honom sällis, men då gjorde han en mycket märklig min. Jag lovar, han var typ nykter.Syster bestämde sig för att visa upp …eh… sina nymålade naglar.

På vägen till Imperiet slog det sig ner ett gäng söta brunetter runt omkring Bobby. How very unusual. Man kan se några av oss andra i fönstrets reflektion.

Ghost Dog är svampexpert och ser med äkthet fram emot hösten.

Sammanbitna män, försöker att inte göra lika mycket väsen av sig på tuben som damerna mittemot dom.

Bobby och brudarna.

Ghost Dog visar sig från sin bästa sida.

På väg in till Imperiet kom någon på den briljanta planen att Bobby skulle spatsera in utan byxor, eftersom det var jeansen han skulle hämta, men det var han inte med på eftersom han – som tidigare nämnt – var nyktrast bland oss. Så Ghost Dog tog på sig uppgiften.

Så här seriös såg han ut innan Jones, den trevlige entrévärden, hindrade honom från entré. Som tur var har han humor och skrattade gott åt vår historia, sen satte GD på sig brallorna igen och Jones insisterade på att vi skulle gå in och ta en öl åtminstone. Heja Imperiet! På alla sätt!

Jag tänker inte berätta hur min kväll slutade, för det gjorde den inte. Jag kan nämna att Jonathan och jag lyckades planka in på Kvarnen emedan resten got busted. Sedan blev jag hämtad av Robban. Vi flanerade hem till honom, stötte på ett trevligt gäng strax i närheten, som vi började prata med (jag började prata med en väldigt söt och trevlig isländska, det var så det började, hon visade sig kunna sjunga opera), varpå Robban förelog att vi alla skulle hem till honom på spontan efterfest. Sagt och gjort. Det var, förutom Robban, jag och den vackra isländskan, ytterligare två damer samt en liten söt gaykille som ogillade att jag inte såg nihilismen som destruktiv – men det är en annan historia.

De gick hem, men inte innan isländskan och jag bytte nummer (ja, vi har hörts och ska fortsätta träffas), och vi däckade i säng efter att ha försökt vara amorösa med varandra men misslyckats. Detta åtgärdades emellertid åtskilliga gånger, och med extremt god ränta, dagen efter. Hela dagen efter.

~ av Mojo den augusti 5, 2008.