Mojo-dreams

Jag är uppväxt i något slags pseudokollektiv, först i Spanien och sedan i Sverige (jag var 3 när vi flyttade hit).
I Spanien var det mestadels familj och s.k extended family som alltid, alltid fanns omkring en. I Sverige flyttade vi in i porten bredvid mina farföräldrar, kreativa och sociala människor. Antingen var vi, och resten av konstnärssverige hemma hos dom, eller så var alla hemma hos oss. Vi snackar i snitt fem dagar i veckan.
Det var mestadels musiker, men även skådisar och andra konstnärer. Lajvmusik inpå småtimmarna. Det röktes inomhus, spelades kort och dracks. Störningsjouren var ännu inte uppfunnen. Märkligt nog var jag alltid det enda barnet. Mina föräldrar fick mig senare än vad som på den tiden var ‘normalt’, kanske har med det att göra.
Hur som helst så har denna uppväxt i allra högsta grad format mig i den riktningen att jag känner enorm trygghet med många människor omkring mig. Med det inte sagt att jag inte trivs i ensamhet, så länge den är självvald. Och inte så utdragen.

Hemma hos mig är det öppet hus. Alltid. Jag låser aldrig min dörr när jag går ut, om jag inte ska vara borta en längre tid varpå mina nycklar utplaceras i vänkretsen. På ett ställe utanför huset ligger det en sak, under den saken ligger portnyckeln. Detta vet de invigda, och de har tillträde till mitt hem vilken tid som helst på dygnet, även efter kl nio då porten låser sig.
Så jag fortsätter alltså att omge mig med kreativa och inspirerande personligheter, men jag skulle vilja mer. Mer. Ett riktigt kollektiv, en fristad och hem för oss som inte vill åka kapitalisttåget.

Jag har lärt känna en som också brinner för detta, och som dessutom är en drivande själ med resurser och kontakter. Vi har seriösa planer på att göra slag i saken, och gemensamt känner vi… eh… ja, dom flesta faktiskt. Så inom ett till två år, om allting klaffar, kanske vi har satt igång ett stort konstnärssjäls-kollektiv.
Vi börjar växa ur BHB, mina vänner.

Nästa inlägg ska handla om helgen.
Det kommer inom kort på ett internet nära dig.

~ av Mojo den augusti 4, 2008.

2 kommentarer to “Mojo-dreams”

  1. Mojo-dreamin … låter som en vacker dröm. Jag hoppas den blir sann :)

  2. Hippie-Mojo :)
    Jag kommer och hälsar på iaf!

Lämna ett svar